Maurice Ravel
(1875 – 1937)
Fransk tonsättare
Vid sidan av t.ex. Chabrier, Satie och Debussy så är Ravel en av de s.k. Franska impressionisterna. Mellan 1905-1914 tillkom flera av Ravels mest betydande verk såsom orkester- balettmusiken till Daphnis et Cloé. Även för pianot skrev han många klassiker t.ex Jeux d´eau samt två pianokonserter.
Ravels allmänt mest kända verk är kanske hans Bolero.
Ravel räknas jämte Debussy och Faure som den mest betydande Franska 1900-tals kompositören, älskad för sin lyriska ton, och för en närmast fulländad instrumentations- teknik. Ravel var son till en schweizisk ingenjör, och blev vid ett tillfälle passande nog kallad ”den schweiziske urmakaren” av Igor Stravinskij, detta på grund av hans oerhörda perfektionism som tonsättare.
Ravel var pianist och skrev många verk för piano. Gaspard de la nuit (Nattens fantom, 1908) är det kanske mest kända, men får slåss om den utmärkelsen med Pavane pour une infante défunte (Pavane för en död prinsessa, 1897). Den sistnämnda har emellertid kommit att bli mer känd som ett orkesterverk. Ravel orkestrerade själv stycket år 1910. Ravel, som utbildades vid Paris-konservatoriet, var en oerhört skicklig orkestratör. Hans arrangemang av Modest Mussorgskijs pianoverk Tavlor på en utställning (1874, orkestreringar – 1922) är mycket välkända och omtyckta.
Ravel skrev bl.a. pianomusik, orkestermusik, kammarmusik och scenisk musik.